Så HåLLER DU IGåNG MED TRäNINGEN HELA LIVET

Trots att i stort sett alla vet att träning är bra, minskar andelen som tränar med stigande ålder. En del tappar lusten eller orken, andra har blivit övertränade eller skadade, medan några fortsätter träna långt upp i åren. Dessa seniora motionärer har fler friska år framför sig jämfört med dem som slutade träna. Det här är svaret på varför somliga klarar att hålla igång träningen hela livet.

Foto: Capstone Events / Unsplash

En del slutar träna för att de märker att de blir sämre. Tiderna på maraton och Vasalopp blir sämre och det är inte roligt att se tiderna bli sämre om träning enbart handlar om tider och prestation. När de slutar träna märker de inte längre försämringen och den accelererar i samma stund som man slutar.

Så här gör seniora motionärer

Seniora motionärer har alltid två fingrar på pulsen. De testar sig själva flera dagar i veckan. Som motionär ser man sanningen i vitögat. Det leder till en gradvis anpassning till verkligheten. Seniora motionärer strävar efter att klara dagens utmaningar och pressa sina gränser – oavsett var dessa gränser går. På så sätt lär de sig känna sig själva genom att utmana sig själva.

I sin bok ”Run Strong, Stay Hungry” undersöker Jonathan Beverly varför en del löpare fortsätter springa långt upp i åren. Hans bok bygger på intervjuer med 50 seniorlöpare mellan 47 och 80 år – från elitmotionärer till OS-mästare – som sprungit hela livet.

Beverlys ursprungliga hypotes var att det var de bästa som fortsatte springa. Men det stämde inte. Det var inte generna som låg bakom seniorlöparnas långa karriärer. Inte en enda såg sig som vinnare. Det visade sig att ”vinnarna” hade slutat springa för länge sedan. De slutade springa när de slutade vinna, för de såg sig själva som vinnare. De drevs av resultat och belöningar, inte av att bli bättre. De seniora löparna hade ett annat mindset. De var ödmjuka, men samtidigt bergfast övertygade om att de kunde bli bättre i förhållande till sin uppfattning om sig själva om de tränade mer.

Seniora löpare hade också en avslappnad syn på tider och mål. De hade en insikt om att de inte kunde slå personbästa och lade inte ner tid på att fylla tider i träningsdagböcker. Det handlade mer om att springa för livet istället för vinster, tider och belöningar. Löpningen var belöningen. De planerade löpningen efter livet och inte tvärtom. De sprang på känsla. Planer och mål kunde lura bort dem från deras känsla, pressa dem för hårt och leda till skador. De var mer här och nu och mål och planer sattes utifrån hur det kändes för stunden.

Din upplevda ansträngning är klockan som mäter dig

Seniorlöparna varierade sin träning mellan hårt och lugnt. De var noga med vila och återhämtning. De sprang oftast lugna pass, men också ett eller två intensiva pass varje vecka. De såg variation som en förutsättning för utveckling.

Deras träning styrdes inte av klockor utan av den upplevda ansträngningen.  Samma ansträngning känns lika jobbig oavsett om man är 20 år eller 60 år. Tider, puls och annat förändras, men den upplevda ansträngningen handlar om dig just nu. Det är den du ska lyssna på. 

Om du tränar hårt och fokuserat blir du bättre i förhållande till dig själv. Löpningen förändrar ditt mindset. Genom att träna efter upplevd ansträngning kommer du också i fas med verkligheten. När du tränat så att du känner att du orkar träna nästa dag är du på rätt väg – då är växlingen mellan vila och träning perfekt.

2023-11-01T13:09:00Z dg43tfdfdgfd